Idag var jag med om en förälders värsta mardröm - att ens barn försvinner. Jag och barnen hade åkt till Maxi för att handla godis. Det var mycket folk då godiset var billigt. E vägrade sitta i vagnen och W ville ha hjälp med godis. Jag hjälpte W med lite godis och när jag vänder mig så ser jag inte E någonstans.
W och jag går runt och letar efter henne runt godiset men hittade henne inte. Jag kände hur paniken växte och visste inte vad jag skulle göra. Bad W att stanna vid vagnen så att jag kunde gå och leta. Sprang runt i affären, funderade på att gå fram till personalen och be dem ropa ut något i högtalare. Går fram emot kassorna och DÅ SER JAG HENNE. Hon går lugnt och stilla ca 10 meter utanför kassorna. Gissa min glädje när jag springer fram till henne.
Det var nog mina 15 värsta minuter, massor av tankar som rusade i genom huvudet vad som kunde hänt. Och anklagelser mot mig själv som inte hade bättre uppsikt. Var helt skakig en stund efteråt. W var enormt duktig som för en gångs skull gjorde precis vad jag sa till honom och stod snällt kvar vid vagnen. Han förstod nog stundens allvar och blev väldigt glad när jag kom tillbaka med E. Mina älskade ungar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar